dulillamirakel.blogg.se

Jag gick nyss o la mig för att vila. Mina två hjärtan låg och sov, jag kan inte sluta titta på dem då. Jag är så tacksam för att vi fått bli föräldrar, något man nästan ställde in sig på att aldrig bli. Men vår son valde att komma till just oss.

Men tankarna spånar alltid vidare... Jag gråter för att jag är glad, och för att jag är så himla ledsen. Jag längtar och saknar min systerson så otroligt mycket. Har så svårt att förstå att det är sant att han snart varit borta i åtta månader. Det är länge... Jag tänker på att vi klagar så himla mycket. Vissa saker måste man såklart få klaga på, men när jag tycker det är jobbigt att bara få sova fyra timmar på en natt, kan jag inte låta bli att bli arg på mig själv och tänka JAHA!? men min syster då, som inte minns när hon sov en hel natt senast. Hon som har förlorat sitt barn. Jag har många nätter kvar, hoppas vi, med vår son. nätter som han kommer att sova. så varför klaga nu?

 

Jösses vilken ventilation, men åh så jag bara önskar att du lilla fina barn ska komma tillbaka till oss <3